Kåserier
I höstens tid

Nicklasson  och hans fru levde i ro och sämja. Hustrun skötte barnen och huset - och Nicklasson hjälpte till. Hustrun förverkligade sig själv varje torsdagskväll på en kurs i tvåändsstickning, och då satt Nicklasson barnvakt.Om han jobbade övertid på en torsdag fick hustrun vänta med förverkligandet till nästa torsdag.Men hustrun var nöjd ändå. Han var dock hemma varje helg och snickrade och målade på huset, efter förmåga.

Nej, hustrun hade fullt klart för sig att hon hade det bra. Visst drömde hon väl en och annan gång om att få gå på premiär med Alice Timander - eller att få sitta på en lyrikafton med Claes Andersson, som hon hade sett på TV. Det var en karl, det! Ack, vad var väl Nicklassons halvt generade "Det är skönt att jag har dej, gumman.." mot poetens ord om tillit, passion och KÄRLEK? Och Nicklassons glesa gråhårsmustasch kittlade knappat fantasin längre, ännu mindre hennes läppar.

Jo, hustrun hade det bra. Nicklasson hade aldrig tänkt efter om han mådde bra, för han var ännu inte fyrtio fyllda.

Och sommaren kom. Hustrun var nöjd med semestern hos släkten och med besöket på Skara Sommarland och Ikea. Nicklasson var som vanligt.

Och hösten kom. Nicklasson började förändras.Tidigt varje lördag försvann han ut och var borta i timmar.  Han kom hem trött och hungrig framåt kvällen och somnade framför  Bingo-Lotto. På söndagen likadant , men nu somnade han redan framför Lokalnytt. Det halvt tapetserade sovrummet blev inte helt tapetserat och plankorna till den nya uteplatsen låg kvar i trädgården med ett vemodigt lager gula löv över sig. Det var nu hustrun skickade efter målaren och snickaren.

Nickasson tränade hunden inför älgjakten. Hustrun förstod att unghunden behövde träning, så hon skötte barnen och huset och bjöd målaren och snickaren på kaffe.Nicklasson träffade jaktkamraterna för planering. Hustrun förstod att detta måste få ta tid, så hon tog sig tid med barnen och huset. Torsdagskvällarna hade hon fortfarande fria.

Men så for Nicklasson norrut. Han var borta en vecka. När han kom hem pratade han om skottillfällen och spår och om unghunden. Han var borta en vecka till och kom hem med nya jakthistorier och med älgkött.  Hustrun djupfryste köttet och hade inget att berätta.
Den tredje jaktveckan var på hemmaplan,så nu skulle Nicklasson komma hem varje kväll. Det var bra, tyckte han. Hustrun tyckte ingenting - högt.

När Nicklasson den fjärde morgonen skulle åka ut i hemmaskogen för att jaga var hustrun och bilen borta. I bilen hade han lagt sitt gevär. I barnkammaren låg alla barnen. I panik ringde Nicklasson till hustruns väninnor . Hustrun var ingenstans. I förtivivlan ringde han och väckte upp svärmor och moster Ella. Hustrun fanns inte hos någon. Han tänkte på geväret, ammunitionen, på hustrunbs tystnad under de senast veckorna. Pulsen rusade upp. Hans händer blev svettiga, hans fantasi målade upp det värsta.

Hustrun, som fanns fem mil hemifrån hos en kusins granne, fantiserade också. Triumferande tänkte hon på mannens oro och på hans nya insikter om hustruns värde. Hon såg för sin inre syn hur hon så småningom skulle återvända och glömma och förlåta...

Där hemma gav rädslan Nicklasson oanade krafter. Han slet upp de små ur sängarna och beställde en taxi som fick köra dem till svärmor. Han fick tag i en biluthyrningsfirma fast timmen var tidig. Han lyckade låna gevär och ammunition av en jaktkamrat med ryggskott - OCH NÄR JAKTLAGET SAMLADES I MORGONDIMMAN VAR NICKLASSON PÅ PLATS. Lycklig som ett barn satt han senare på sitt pass. Till och med kaffetermosen hade han fått med sig.

Nio förhållanden

Hennes första stora kärlek var tysk, och hon kallade honom för Prinsen. Han var av en ovanlig sort, han hade inre egenskaper som ingen annan,  han förbryllade både henne själv och andra mången gång. Hon älskade honom, trots att han kom att kosta henne mycken oro och  smärta. Man kan säga att han sol- och- vårade henne, och hon skilde  sig från honom med stor saknad.

Efter en kort historia med en liten italienare avverkade hon i rask följd tre ganska jobbiga förhållanden med franska förtecken. Italienaren hade ställt alldeles för stora krav på  henne: Han var svår på morgnarna - hon var en morgonpigg natur - och han krävde ett intensivt arbete av henne när de var ute. Hennes fötter var inte tillräckligt snabba, tyckte han. 

Också de tre fransosernas svagheter blev hon alltför snart varse, och gjorde sig kvitt dem - en efter en.
Gamlingen, som efterträdde dem, kom även han från Frankrike, men hade lite svenskt i sig. Han var en värdig efterträdare till Prinsen, tyckte hon. Han var betydligt lättare att ha att göra med än sina landsmän, så honom höll hon fast vid i några år. Med sin relativt höga ålder var han visserligen också en källa till oro, men det kompenserades av hennes erfarenhet av de franska föregångarna. Hon kände väl till deras svaga punkter.När hon följde Gamlingen till en undersökning blev specialisterna imponerade av att hon redan hade ställt en korrekt diagnos på sin följeslagare.

När den gamle sedan fick sitt vilorum på kyrkogården tänkte hon att nu skulle det inte bli flera utländska äventyr för hennes del. Två stadiga, helsvenska personligheter delade hon sin tillvaro med under de följande åren - en i taget, förstås. Dock uteblev inte bekymren. Den förste hade, skam till sägandes, svårt att hålla tätt, och den andre var både ringrostig och ostadig, hade något fel på balansen. Ingen av dem fick ens ett smeknamn av henne. Hon överlät dem utan saknad till andra kvinnor.

Nu hade hon bestämt sig för att inte ta första bästa. I över ett år var hon helt utan, men så blev längtan för stor framemot våren. Hon kände sig isolerad och ensam.
Japanen, som hon kallade för YO, stormade in i hennes liv med yttre charm och väl dolt inre. Glömda var alla varningar för utlänningar, borta var allt förnuft. Hans hy var som blankt smör, hans röst som ett spinnande.
I två år varade lyckan. Visserligen krävde han åtskilligt av henne, men i stort sett var hon nöjd. Dock brakade förhållandet ihop under en resa söderut. Han var het och nervig, och de fick gång på gång göra ett avbrott i resandet för att han skulle få tillräckligt att svalka sig med. Men det hjälpte inte. Efter tio mils mardröm med påfyllning efter påfyllning i hans bubblande expansionskärl och kylare kunde hon bara konstatera att topplockspackningen hade gått.

Hon ställde honom på en liten verkstad i skogen utanför Ålem i Småland, tog bussen hem och satsade fyrtio kronor på Måltipset.
Det ska en storvinst till för att hon ska finna den rätte: En fabriksny bil med flera års garanti!

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...

Ann-Margret Almgren | Svar 05.12.2011 16.00

Hur mycke hinner du med egentligen? Du skulpterar och du skriver plus spelningar. Och allt gör du bra! Helt fantastiskt! Vilken vitamin går du på?

Inga-Lill H | Svar 06.01.2010 18.40

Kära Lillasyster! Ja, jag kommer ihåg när du fick lämna din älskling i Ålem...

Inga

Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

01.05 | 11:28

Hej! Jag köpte den genom formodesign.com, men de säljer den inte längre. Däremot kan leverantören heta VIGRUM. Försök googla på det. Lycka till!

...
27.04 | 20:18

Hej! Jag gillar din betongassäng. Har du gjort den själv eller går den att köpa?
Mycket tacksam för svar då jag googlat hela eftermiddagen.
Mvh Anita

...
19.12 | 16:45

så härligt att få titta på Din hemsida.Kram Maribel

...
10.12 | 16:48

Klart jag gillar den här sidan och även dig, Lillasyster!
Kram på dig!
Inga

...
Du gillar den här sidan
Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS